Mias blogg

Barnens pappa gifter sig på söndag, och han har bett om att få ha barnen då även om det är min helg. I gengäld lovade han att ”hjälpa till” och ta hälften av höstens stängningsdagar på förskola/fritids. Egentligen är det ju fel att säga ”hjälpa till” när man har gemensam vårdnad. Är det fyra stängningsdagar på en termin så får man såklart ta två var. Är det tre dagar tar man en och en halv var, osv. Samtliga tre stängningsdagar har i höst har infallit på jämna veckor, dvs ”mina” veckor med barnen. Då jag själv jobbar inom skola/barnomsorg har även jag haft studiedag en av dessa dagar, samt den som kommer nu i november. Barnens pappa hävdar att jag ska ta ledigt eftersom stängningsdagarna infaller mina veckor, medan jag anser att man givetvis ska dela på ansvaret då detta inte handlar om att jag vill byta dagar för att hitta på något eget utan barnen. Stängningsdagarna ligger ju helt utom min kontroll. Som sagt så gick han med på att ta sin del av ansvaret, och har hittills tagit en halv stängningsdag (och jag en och en halv). Alltså är det han som ska vara med barnen nu i november, den tredje stängningsdagen. Jag informerade om datumet i förra veckan, och påminde om vår deal vad gäller helgen. Först tvärvägrade han att ta sitt ansvar, sedan kom han med idéen att hans nya tjej kunde ha barnen, men att jag då skulle få hämta barnen hos henne utanför Emmaboda på måndagkvällen. Då vi bor ca 11 mil därifrån anser jag att det är uteslutet. I normala fall hämtar och lämnar vi barnen hemma hos mig, hos honom eller via förskola/fritids. Aldrig någonsin långt borta hos någon annan. När jag påpekade detta för honom fick jag även alternativet att hämta barnen på hans jobb kl 7 morgonen efter. Hur jag än försökt resonera med honom om detta så är det som att köra huvudet i väggen. Han anser för det första att det är mitt ansvar att ha barnen, trots vår överrenskommelse (han säger själv att han bara tänker ta ansvar för barnen varannan vecka). För det andra så har han bestämt att det bara finns två möjligheter att lämna/hämta barnen, och då är allt annat fel. Nu vet jag inte hur jag ska göra i helgen – han har inte följt sin del av vår överrenskommelse så därför borde jag i rimlighetens namn inte heller behöva följa min del. Men jag tycker att det är tragiskt att en människa kan vara så förbaskat stolt och bråklysten att han hellre låter bli att ha med sina egna barn på sitt bröllop än att försöka samarbeta på normalt vis med deras mamma. För jag har verkligen inte bråkat med honom, jag har bara krävt att han för en gångs skull ska stå för det vi kommit överens om.