Efter att ha klarat av diverse relationer, den ena märkligare än den andra (och även en och annan rätt normal…), hade jag börjat misstänka att jag var en vandrande relationskatastrof. Sårad, bränd, irriterad och uppgiven lovade jag mig själv att vara ensam ett bra tag, slicka såren och bara fokusera på mina tre barn. Men så lade HAN till mig som vän på Facebook. Han, som jag sett varje dag på jobbet i ett drygt år fast trott att han var upptagen. Han som alltid var trevlig, rolig och hälsade glatt när man mötte honom på förskolegården. Han som man var tvungen att le lite extra åt om man råkade gå förbi där han stod och jobbade med något… Hmm. Han lade visst till mig på MSN också…
Vi lyckades konstatera att våra äldsta söner skulle mötas i samma poolspel i innebandy en söndag – jag lovade att ta med fika om han tog med kaffe till mig med. Söndagen kom, och för en gångs skull tyckte jag inte att sonens matcher (och pauserna där emellan) var galet långa, tvärtom flög tiden. Kaffet smakade gott, matcherna var spännande och sällskapet perfekt. Jag var tvungen att påminna mig hela tiden att jag faktiskt INTE var intresserad av att träffa någon ny. Verkligen inte.
Efter någon dag fick jag frågan om jag kanske ville ta en fika med honom. Nu var det VÄLDIGT svårt att hålla fast vid löftet till mig själv att absolut inte bli intresserad av någon ny. Åh *suck*. Närmsta kollegorna följde det med spänning – ”klart du ska ut och fika med honom!!!” Nej minsann, det tänkte jag inte göra. Men till slut tänkte jag att en fika kan man ju alltid ta… Fika bokades in till en torsdagseftermiddag, förvandlades till middag istället och slutade med att jag upplevde mitt livs roligaste dejt. Jag kapitulerade någonstans mellan restaurangbesöket och det efterföljande snusinköpet på Statoil. För första gången på väldigt länge kände jag mig varm, levande, glad, fnittrig, lycklig… Jag bestämde mig för att våga lita på att den där känslan i magen skulle leda mig till rätt beslut.
Och nu sitter jag här i hans mysiga hus, medan han själv ligger och snarkar i sängen, just nu kanske inne i någon dröm om plattläggning eller staketsättning… Jag tror jag ska krypa ner jämte strax och ge honom en puss på kinden. Eller två.