I helgen begav jag mig till Harry´s, tillsammans med vackra väninnan J och älsklingen. Kvällen började hemma hos J, där vi drack lite cider, åt mat och snacks samt piffade till oss lite inför kvällens bravader (jag och J alltså, M var chaufför och inte i något större behov av att piffas till heller för den delen). Sedan åkte vi inåt staden, och hamnade alltså till slut på Harry´s. Jag är inte ute och svirar särskilt ofta, och blir därför alltid så förundrad och fascinerad över den samling av människor som befinner sig där i folkvimlet, när jag väl kommer dit. Det är på något vis samma utbud av folk oavsett när man är där.
Först har vi såklart De Goda Vännerna – ett gäng kompisar som gått dit för att ha en kul kväll helt enkelt. Någon får kanske en öl eller två för mycket i sig, men överlag blir det go stämning och en kul kväll för alla inblandade. Man dansar kanske lite, sitter och pratar och njuter av livet. Jag skulle tro att rätt många hamnar under den kategorin. Men… Sedan har vi de där andra, som man inte kan låta bli att tycka lite synd om. Ute på dansgolvet finns förutom de där normala personerna jag nyss nämnt även kategorierna Slemmiga Sluskar, Desperata Damer samt Redlösa Ragg.
De Slemmiga Sluskarna känns igen på blicken, beröringen och de mer eller mindre spännande kommentarerna. Jag skulle tro att rätt många av dem är gifta eller sambo med någon, som inte har en aning om hur deras respektive beter sig ute. Det är när man ser dessa personer som man helt plötsligt förstår uttrycket ”Dans är ett lodrät uttryck för en vågrät önskan”. De gnider sig gärna mot dig, talar om hur otroooligt vacker du är, följer efter dig vart du än går (både på dansgolvet och i övriga delen av lokalen) samt verkar nästan gå igång på din information om att du redan är upptagen med världens bästa partner. Bästa chansen att kunna smita ifrån någon ur denna kategorin är ifall två eller fler av samma sort intresserar sig för dig. Då måste de brösta upp sig och försöka buffa bort varandra. I ett svagt ögonblick kan de då råka släppa dig med blicken, och du kan försöka ta dig därifrån.
De Desperata Damerna tillhör min personliga favoritkategori. De finns i flera årsmodeller och utföranden, men gemensamt för dem är att de verkar ha fastnat i sin ungdom, och tror att de är så häftiga och tilldragande medan de flesta runtomkring mest finner dem fåniga och patetiska. Som exempel kan nämnas tjejer som är 30+ och fastnat i 90-talet: Svarta, åtsittande, djupt urringade och kort-korta klänningar med matchande porriga nätstrumpbyxor tillhör deras favoritutstyrsel oavsett om det är sommar eller vinter. (Nu har jag inget emot svart, åtsittande och urringat, det kan vara hur snyggt som helst, men jag tror ni förstår vad jag menar med 90-talslook på det hela. Helst ska det vara lite permanentat hår till också…) De skrattar gott åt karlarna (mestadels inom kategorin Slemmiga Sluskar) som de tycker att de hetsar upp på ett sexigt sätt, men missar hur de flesta skrattar åt just dem själva för att de är helt fel men ändå tycker sig vara så coola.
Redlösa Ragg är en annan spännande kategori, som jag egentligen tycker mest synd om. De återfinns inom alla åldrar och övriga kategorier, men gemensamt är att de inte har något sinne alls för hur mycket (eller lite) de klarar av att dricka. Ju fler öl eller cider som rinner in, desto mer rinner vettet verkligen ur. Att vara så redlöst berusad så man knappt kan stå upp är inte direkt attraktivt. Inte heller att vara så full så man visar tuttarna för främmande karlar… Man får hoppas att de flesta av dem har någon snäll person med sig som ser till så de kommer hem ordentligt (och då menade jag hem till sig själva för att sova av sig ruset, inget annat…)
Det finns givetvis många fler kategorier av folk ute, t ex Glittriga Glamourprinsessor och Mesiga Mammagrisar, som är av stort underhållningsvärde. Och vem vet, någonstans kanske det sitter någon och skrattar lite åt mig – Den Motvilliga Dansaren – när jag och mina båda vänsterfötter närmar mig dansgolvet tillsammans med The Lovely Lady J. Men det bjuder jag på! 