Just nu har jag fastnat i matprogramsträsket, mina favoritprogram är för tillfället ”Halv åtta hos mig” och ”Sveriges mästerkock”. Jag tror att det beror på att jag lever mig in i programmen och funderar på (och drömmer om) hur det skulle känts att vara en av deltagarna. Frågan är ifall det är sådär roligt som det ser ut? Och även om jag (om jag får säga det själv) är riktigt bra på att laga mat, så vet man ju inte hur väl man skulle klarat sig i en tävling som dessa. Man kanske skulle få panik eller blackout och inte ens lyckas värma tévatten… Vem vet?
När jag tittar på alla dessa glada amatörkockar (samt proffsen som är domare i Sveriges mästerkock), så blir jag i alla händelser så galet inspirerad att våga prova nya saker, testa nya recept, våga improvisera lite mer… Det är ju så lätt hänt att man lagar det där man alltid brukar laga, när veckorna är fyllda med jobb, stress och vardag. Men hur inspirerande är det att äta lasagne, korv stroganoff eller fiskpinnar var och varannan vecka? Nog för att det är goda rätter som kräver ganska liten ansträngning, men man kan ju bredda menyn lite…Så nu har jag tänkt att jag ska kika lite i kokböcker och inspireras till att ta ut svängarna lite.
Jag inser att med sju barn i huset så har man en kräsen jury, förmodligen mer kräsen än de som bedömer maten i programmen jag tittar på. Det får inte innehålla en massa konstiga saker, helst inte ens tomater eller lök (och det har jag ju aaaaldrig i maten… om ni frågar barnen 
Det gäller att kunna en massa knep så de blir nöjda trots att man nästan dagligen använder dessa råvaror). Konsistensen får inte heller vara märklig, och smaken får inte vara för stark… Nu är jag inte en sådan där mamma som lagar tre olika varmrätter varje kväll, bara för att det ena barnet inte gillar det, och den andre inte detta osv. Nej, jag anser att man gör barn en otjänst om man ska gå på tå och låta barnen bestämma precis allt kring matbordet (vi skulle t ex enbart leva på pannkakor här hemma ifall barnen fick bestämma). Det är härligt att lära känna nya smaker och rätter, och mat kan och bör ju vara något lustfyllt, därför tror jag på att vara positiv inför barns möten med nya rätter och inte direkt förutsätta att de inte kommer att gilla en viss smak. Men en viss hänsyn får man såklart ta. Och givetvis så kan man inte älska allt, det gör ju inte vi vuxna heller! Det ultimata är såklart när man hittar maträtter som hela familjen tycker om, samtidigt som alla i familjen får chansen att vidga matvyerna något. (Så jag menar alltså inte att jag vill tvinga barnen att äta sådant de verkligen inte får ner, men det tror jag inte heller att någon tolkade det som.) Med alla dessa tankar i bakhuvudet är det bara till att börja botanisera bland recepten. Ikväll blev det fiskgratäng med räkor, ni vet sådan där med spritsat potatismos runt om. Jag kikade på två olika recept, och skapade sedan en egen variant som jag tänkte skulle bli bra. Det blev precis sådär gott som jag knappt ens vågat hoppas på, och den ganska så kräsne W åt tre portioner med god aptit 
Han frågade dessutom om vi ska ha det snart igen… 10 poäng åt den här glada amatörkocken denna gång, med andra ord