Jaha, så har han då somnat på soffan igen… Jag har märkt att sambons trötthet påfallande ofta hänger ihop med filmvalet för kvällen. Fantomen på operan – somnade gott lite lagom tills Fantomen visade sig första gången. På spaning med Bridget Jones – tunga ögonlock innan intrigen ens infunnit sig. Love Happens – hann vi ens trycka på ”play” innan jag hörde snarkningar? Och nu ikväll: Mitt stora feta grekiska bröllop – zzzzzzzzz…. Först blir jag helt ärligt lite irriterad och suckar, vrider på mig, buffar på honom osv. så han ska vakna liiiite i alla fall. Just då tycker jag faktiskt lite synd om mig själv – varför måste han alltid somna så fort JAG valt film? Hur kan det komma sig att han håller sig vaken om det är läskiga monster, varulvar, aliens, vampyrer eller odjur som krälar ur rutan? Vad är hemligheten bakom att kunna vara intresserad två timmar i sträck till B-rullar med märkliga ninjas eller superhjältar, när det verkar omöjligt att se tillräckligt långt på en romantisk komedi för att uppfatta vem som är huvudpersonen? Hmm… Som sagt, jag blir lite irriterad och sådär typiskt kvinnligt martyrisk i mitt tänkande. Men… Så tittar jag lite på honom, där han ligger näst intill omslingrad kring mig, lite snarkande, mumlande och halvt medvetslös. Han är ju onekligen ganska fin när han sover. Inte bara fin - helt fantastisk, underbar, manlig… Och bäst av allt: han är MIN. Han valde mig. Av alla kvinnor som finns så blev han kär i mig, och han trivs så bra med mig, är så bekväm tillsammans med mig att han utan problem lägger sig till rätta i soffan, blundar lite och somnar… Ja ser man på det ur den synvinkeln så är det svårt att vara irriterad. Då känner man istället för att pussa honom lite och viska ”sov gott” i hans öra. Och den där filmen kan han ju alltid få se imorgon istället… 
hehee…ni e sååååå himla söta!!!!! <3<3