Nu är jag på bättre humör än igår när jag skrev mitt lilla inlägg med funderingar. Det var inte avsett som något angrepp mot religiösa människor i allmänhet (eller någon särskild religion i synnerhet), utan helt enkelt en ärlig reflektion över hur märkligt en del personer fungerar. Och alla måste ju inte älska mig eller vara snälla mot mig, så egentligen är det väl ingen big deal. Efter att ha funderat väldigt mycket har jag kommit till en slutsats. Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte ge mer av mig själv och mina känslor än vad jag får tillbaka. Det går ju fint att påstå att man bryr sig om någon, men när handlingarna hela tiden visar motsatsen så talar det sitt tydliga språk. Väljer man att bli vän (i verkligheten eller på FB eller någon annanstans) med personer som behandlar ens närstående illa, eller att lyssna på och umgås med människor som ljuger så får man väl göra det då. Jag skulle aldrig göra på det viset, men alla har inte samma kodex vad gäller känslor och handlingar. Det säger ju faktiskt mer om dem än om mig. Ett av mina favoritcitat är ”Love only those who love you. Stop wasting precious space in your heart” och det är väl något som jag borde börja jobba hårdare på.
De senaste åren har jag gått igenom en hel del jobbiga saker, och när jag ser tillbaka på den tiden kan jag enkelt summera vilka som varit mina verkliga vänner/nära, vilka som har stöttat mig, älskat mig, brytt sig om i verkligheten… Mina föräldrar har tack och lov alltid visat att de funnits där, oavsett vilka val jag gjort. Jag har också haft förmånen att ha verkliga vänner omkring mig som gjort allt från att stötta på en dygnet-runt-basis till att ge ett enkelt leende när man gått förbi i jobbkorridoren. Ni vet vilka ni är, och jag älskar er! Barnen har såklart också varit helt underbara, sådär som bara barn kan vara med sin villkorslösa kärlek och fullständiga hängivenhet. Sist men inte minst har jag ju även hittat en helt otrolig man, vän, livskamrat… Den fantastiska M 
Livet känns komplett och ljuvligt i hans närhet. Så istället för att ödsla mer tid på att grubbla över varför jag inte duger till för vissa personer, är det ju bättre att njuta av livet tillsammans med de som älskar mig tillbaka. Lyckos mig som har sådana fina människor runt mig!