Mias blogg

Jag har alltid betraktat mig som en stresstålig människa, men de senaste månaderna har jag tvingats omvärdera synen på mig själv. Det känns som att allt rusar fram i racerfart, livet har lagt in en högre växel och snart drunknar jag i alla måsten… Dels är det ett oerhört högt tempo på jobbet, och det är givetvis inte bara negativt. Jag har alltid gillat utmaningar, och att ha flera bollar i luften samtidigt är sällan ett problem för mig. Men det är lite för stressigt just nu. Stora barngrupper, lite personal och många krav gör att man på något vis hela tiden känner att man inte räcker till. Tack och lov har jag helt fantastiska kollegor och en riktigt bra rektor – det tillsammans med alla härliga barn i f-klassen och på fritids, gör såklart att det ändå är fantastiskt kul att gå till jobbet. Fast man kan tycka att en stressig jobbsituation kunde räcka. Privatlivet behöver ju inte ställa till det också. Men det gör det tyvärr.

Mina barn mår inte jättebra, de har påverkats väldigt av deras pappas beteende på sista tiden, och det skär i mitt modershjärta. Visserligen kan man ju bli glad över att samtliga barn säger att de vill bo hos mig på heltid, för det vill jag ju också att de ska, men det är inte kul att se hur pass svikna de upplever att de blivit. Det gör att jag försöker finnas till lite extra för mina barn. Igår var det kvällsföreläsning på jobbet, men jag kände att jag inte ville stressa iväg på kvällen och vara ifrån barnen när de inte är direkt harmoniska. Jag tog upp det lite fint med rektorn, som direkt sa åt mig att jag givetvis skulle vara hemma med mina barn istället för att sitta på föreläsning. Heder åt honom! Det var exakt vad den överstressade mamman behövde få höra…

Vardagslivet är också ett annat stressmoment. Det är tufft nog att sköta hushållsarbetet i en vanlig familj, men att ta hand om ett hem där nio personer lever (även om inte alla är här samtidigt) tar så mycket mer energi än vad man kan föreställa sig. Just nu upplever jag att jag inte gör annat än lagar mat, städar, diskar, tvättar… Min vilopuls är på 120 (minst) och jag kan inte ens somna på kvällarna… Jag skulle behöva en hushållerska eller i alla fall lite avlastning…