Jag vill bara påpeka att den här bloggen inte i första hand riktar sig till griniga, icke självkritiska personer som läser mina inlägg ungefär som *** läser Bibeln… Det här är mina tankar, känslor och funderingar, som jag gärna delar med mina vänner. Om sanningen är för jobbig att hantera när man läser den i tryck rekommenderar jag att man istället besöker helt andra websidor, t ex bolibompa.se.
Givetvis behöver man inte hålla med mig om det jag skriver, eller känna mig i verkligheten för att få läsa min sida. Men att läsa varje inlägg om och om igen, prata vitt och brett om hur hemskt det jag skriver är (för att man kanske känner sig träffad…) och sedan säga att JAG inte har gått vidare i livet blir ju lite tokigt… Det är ju inte jag som snokar runt på sidor där mina ex skriver, och måste läsa och ha åsikter.