Ibland tänker man på hur världen skulle se ut ifall det var kvinnor som styrde istället för män. Rätt ofta får man höra eller läsa hur folk (mestadels kvinnor) uttalar sig om hur pass mycket fredligare och bättre det hade varit om inte de krigiska männen hade härskat. Jag har också vid något tillfälle tänkt den tanken, men häromdagen började jag tänka lite djupare än så. Jag är fullständigt övertygad om att världen hade sett annorlunda ut om kvinnor hade varit ledare och den självklara normen, men frågan är om det hade varit bättre?
Det räcker att man går till en skolgård eller arbetsplats och observerar manligt och kvinnligt beteende en dag eller två, för att kunna dra lite slutsatser. Visst vill vi gärna tro att tjejer/kvinnor är fredligare och snällare, mer konfliktlösande och måna om andra (titta bara i en leksakskatalog så ser ni förväntningarna på flickorna: de ska pyssla om dockor, gosa med nallar, vara söta och snälla. Pojkarna däremot ska kriga, busa och härja…). Men är det egentligen så? Är tjejer och kvinnor mer omtänksamma och schyssta mot andra? På ytan kan det verka så. Killar knuffas och slåss, medan tjejerna inte alltid gör så mycket väsen av sig. Men vad pågår egentligen under ytan?
Det jag många gånger har upplevt är att killar blir arga, smäller till kompisen (eller gör något annat i ilska), men sedan när de lugnat sig kan de säga förlåt, ta varandra i hand eller rentav ge en kram, och så fortsätter de spela fotboll eller bygga med Lego tillsammans som om inget hänt. Tjejer däremot kan ofta vara mer utstuderade och ha svårt att glömma en oförrätt. De kan frysa ut andra personer, tala illa om dessa eller göra allt för att markera sitt ogillande, ofta på ett sätt som vi vuxna inte märker på en gång. (Givetvis är detta grova generaliseringar, det finns långsinta killar som inte glömmer en orättvisa i första taget, likaväl som det finns tjejer som blir arga för stunden men sedan kommer över det lika fort igen. Det jag beskriver är mina tolkningar efter de erfarenheter jag har).
Även i vuxen ålder tycker jag mig se att mönstret fortsätter. Män är överlag mer raka och ärliga, de säger vad de är arga eller förbannade för, men sedan kan de fortsätta att vara vänner när allt är utrett. Stör de sig på något som händer på jobbet så tar de tag i det och reder ut det. Kvinnor däremot baktalar gärna varandra, fryser ut och försöker vända kompisarna mot den de ogillar. På jobbet talar de hellre illa om kollegan än att rent ut säga till denne vad de känner. Och då kan jag inte låta bli att tänka att det kanske inte skulle vara så pass mycket bättre med kvinnodominans i världen. Visst, det skulle kanske inte vara krig i samma utsträckning eller form. Vissa manliga ledare har ju förkärlek till att ta till vapen så fort en konflikt tornar upp sig (ungefär som småkillarna på fotbollsplanen som direkt klipper till den de blir sura på). Men vore det så mycket bättre med en lömsk, manipulativ krigföring bestående av blockader av olika slag, svartlistning och utfrysning? De kvinnliga ledarna skulle kanske lägga mycket tid och energi på att fördärva andra länders rykten och möjligheter till inkomster. De skulle favorisera vissa länder och totalt utestänga andra. De skulle kanske låtsas vara trevliga mot ledare för andra länder, men sedan ändå motarbeta dessa i hemlighet.
Det allra viktigaste handlar nog om personligheter snarare än kön: Det finns både män och kvinnor som är fantastiska ledare, rättvisa, ärliga och omtänksamma. Samtidigt finns det både män och kvinnor som absolut inte bör sitta på en ledarposition. Jag tror nog att det bästa vore om män och kvinnor kunde samsas om makten och samarbeta, eftersom vi ofta fungerar och tänker på olika sätt (det inser man bara man tittar till sitt eget familjeliv). Genom att tillvarata varandras styrkor och kompetenser skulle vi kunna hitta smarta lösningar på många problem. Därför kan man ju önska att fler kvinnor satt vid makten, så det kunde skapas en balans. Då kunde kvinnorna hindra männen från att invadera något litet land och kriga av sig aggressionerna, och männen kunde lära kvinnorna att släppa oförrätter som är färdigutredda… Det här blev ju väldigt djupa tankar på en måndagsmorgon…
ökad kunskap ökar inte bara förståelsen utan också toleransen, liksom förmågan att se det positiva i att vi är olika……..kvinnligt och manligt – olikheter ger möjligheter