Jag blir så trött på det här vabbandet!!! Visserligen har barnen varit förhållandevis friska under hösten, då behövde jag inte vara hemma från jobbet många dagar. Men det verkar jag få igen nu… Förra veckan som jag hade barnen fick jag vara hemma då lillkillen M hade fått märkliga utslag på benet, orsakade av några slags bakterier visade det sig. Denna veckan inleddes med ett sms från barnens pappa på morgonen i måndags, med beskedet att äldste sonen kräkits två gånger under natten. När jag väl fått hem dem konstaterade jag att lillkillen dessutom hade ögoninflammation. Stora killen har fortfarande lite ont i magen men mår mycket bättre, och lillkillens öga såg helt friskt ut igår så jag tänkte att jag skulle jobbat idag. Därför gick jag upp strax efter fem och duschade, borstade tänderna, sminkade mig och klädde på mig. Sedan gick jag upp för att väcka småskruttisarna. Då upptäckte jag att lillkillens öga såg värre ut än det gjorde i måndags… Suck… Så det blir inget jobb idag heller.
Missförstå mig rätt nu, jag älskar mina barn och givetvis är det mest synd om dem när de är sjuka. Självklart ska man som förälder stanna hemma och ta hand om sina sjuka små stackare. Men att vabba är inte jättekul, man slits mellan känslan av att behövas på jobbet och att behövas hemma. Givetvis behöver barnen mig mer än vad jobbet behöver, så det är ingen tvekan om vart man ska befinna sig, men ändå känner man sig lite som en svikare gentemot kollegorna.
Nu hoppas jag att barnen får hålla sig friska resten av vårterminen, jag känner att jag redan fyllt min vabkvot för året…
