Jag hade ju bestämt mig för att gå ner några kilon, och rivstartade med att gå ner drygt två kilo på en vecka. Sedan började allt VAB-elände här hemma, och inspirationen och motivationen flög bort någonstans lååångt borta. Jag blir så uppgiven och frustrerad av att ”bara” vara hemma, och med små sjuklingar i huset kan man inte göra vad man vill direkt. Det är mycket konflikthantering och uppassning på de små stackarna hela tiden. Då tappar jag lusten att tänka på nyttig mat, det ska gå fort och enkelt och dessutom blir man ju fikasugen på ett helt annat sätt när man är hemma… Men nu, när jag är hemma för sjuttielfte gången på tre veckor, känner jag att det börjar bli dags igen. Nu ska jag gå ner de där sista kilona, så jag kommer i MC-stället utan problem till våren. Tack och lov står vågen på samma som sist jag vägde mig, jag har alltså inte gått upp något i alla fall. Ca två kilos officiell övervikt plus några till ska nu bort, helst så fort som möjligt… Jag får försöka sysselsätta mig med mina smycken så fort jag känner sötsuget komma krypande. Igår kom älsklingen hem med bokstavsstämplar, så att jag kan stansa in namn på smyckesdetaljerna dessutom (visst är han världsbäst!!!), så nu kan verkligen smyckesskapandet ta fart! Jag måste bara reda ut bråk nummer femtiotvå för dagen först…