Nu när vädret är grått och trist, är det lätt att kylan och molnen smittar av sig i form av deppiga tankar. Livet kan kännas allmänt motigt och jobbigt och ingenting verkar gå som man vill. Då är det viktigt att tända värmeljusen, inte bara de fysiska som värmer och lyser upp inomhus, utan även de man har inom sig. De där glädjeämnena, som värmer och lyser och får en att må bra trots regn och rusk. Man kan ju välja att se dem, istället för allt det där negativa som tornar upp sig vid horisonten.
Igår kväll när jag hade lite svårt att somna, började jag tänka på hur många saker jag har att vara glad och tacksam över. Listan blev så lång att jag till slut tappade räkningen och somnade… Men jag hann tänka på och känna tacksamhet över en hel del innan sömnen tog överhanden. Eftersom sambons snarkningar var en bidragande orsak till sömnlösheten, föll det sig naturligt att mina tankar började med att leta sig till honom. Tänk så glad jag kan vara att jag slipper sova ensam om nätterna! Istället har jag en fin man som ligger där och snarkar lite jämte mig… Han är snäll, omtänksam, rolig, händig, snygg… Listan kan göras lång. Och bäst av allt: Han är min! Lyckos mig!
Sedan började jag tänka på vilken otrolig förmån det är att få vara mamma. Både ”vanlig” mamma och extramamma. Dels har jag ju tre egna barn, som skänkt mig så mycket kärlek och glädje sedan de föddes, och dels har jag förmånen att ha sambons fyra härliga barn som bonus emellanåt. Livet vore trist utan dessa sju guldklimpar! Var och en är härlig, unik, speciell och helt ljuvlig, och jag kan inte i ord beskriva hur mycket glädje dessa sju underbara ungar ger mig. Visst kan det vara lite tjurigt, trotsigt och truligt emellanåt, men sedan kommer alltid ett ”jag älskar dig mamma” eller något annat, som får hjärtat att smälta. M:s båda 8-åringar gjorde mig jätteglad i fredags, sådär som bara barn kan lyckas med. Först fick jag höra en spännande beskrivning av en film: ”…sedan förvandlades hon till en jättevacker tjej, precis som du Mia” och sedan fick jag en teckning där det stod ”Mia du är bäst, bäst, bäst. Och pappa. Puss.” Helt ljuvligt!
Jobbet är ju ett annat glädjeämne, både kollegorna och barnen. Vi hade öppet hus på skolan i veckan, och det var välbesökt. Jag gick runt och bara njöt av att se alla fina barn och deras föräldrar, medan jag tänkte att jag har en otrolig tur som får vara en liten del av deras liv.
Alla härliga vänner är en annan anledning att vara tacksam. Vänner som ställer upp, hjälper till, finns där, skrattar med en, stöttar, umgås, fnittrar, bara ”är”. Som den sociala varelse jag är uppskattar jag verkligen dessa personer, både de jag träffar i verkligheten och de som är mina vänner i cyberspace…
Så istället för att bli höstdeppig över vädret, bråkiga ex, bilkrångel eller flyttkaos tänder jag några inre värmeljus och lutar mig tillbaka i soffan, alldeles varm och glad över allt det vackra i livet som jag har att vara tacksam över.