Mitt hår har länge varit en ren katastrof, både slitet och trist. Jag har prioriterat bort frisörbesöken när allt varit stressigt och lite upp-och-ner-vänt. På jobbet har jag i princip alltid håret uppsatt, och därför tänker man liksom inte på hur slitet det ser ut förrän man ska iväg någonstans och ska försöka föna fram en frisyr. Jag började fundera på hur pass länge det gått sedan mitt senaste frisörbesök, och insåg skrämmande nog att jag inte klippt mig på ett helt år! (Luggen har jag fuskat lite med själv, framför badrumsspegeln). Det var alltså inte en dag för tidigt som jag ringde till en salong idag för att boka tid. Tack och lov hade de tid redan på eftermiddagen, så jag begav mig ut i ovädret och tog mig ner till stan. Väl framme togs jag emot av en helt fantastisk människa, både rolig, trevlig och duktig. Hon var precis vad den här lite lagom uppstressade och slitna småbarnsmamman behövde! Efter säkert 20 minuters hårtvätt, inpackning och hårbottenmassage satte hon igång med själva klippandet. Jag sa åt henne att klippa så mycket hon ville, bara det inte blev snaggat. Minst hälften av håret försvann, men bra blev det och härligt var det att få sitta där och bara bli ompysslad. Denna duktiga frisör har fått en ny stamkund! (Och för er som är nyfikna kan jag tala om att jag var på Siggasalongen i Växjö och klippte mig – rekommenderas varmt!)