Idag har jag utsatt M för något som vissa personer anser är fruktansvärt, hemskt, uppstressande och jobbigt. Andra tycker att det är något fantastiskt, härligt och underbart. Själv tillhör jag den senare kategorin, men inser att detta skulle kunna vara det ultimata relationstestet. Jag talar givetvis om en dag i Ullared 
Då jag har svart bälte i shopping, älskar jag Gekås och alla chanser man har att fynda massor med mer eller mindre livsnödvändiga saker. Nu var det ett år sedan jag var där senast, så det var verkligen hög tid för ett besök! Försiktigt planterade jag idén om vår lilla shoppingtripp genom kommentarer som ”åh, det där skulle varit ännu billigare i Ullared” och ”jag tror att de har mycket Lego i Ullared”, och liknande. Det föll väl ut, och M tyckte att vi visst kunde åka dit en sväng. Ju närmare vi kom den stora shoppingdagen, desto mer började jag fundera på om det var en så värst bra idé. Jag menar, JAG älskar ju Gekås och är ganska stresstålig och van vid allt köande och halvgalna tanter som beter sig illa. Men tänk om M skulle vantrivas och tycka att det var en hemsk upplevelse? Tänk om det skulle bli en katastrofalt dålig dag med sura miner? Inte för att det har hänt hittills, vi brukar ha det riktigt bra ihop oavsett vad vi hittar på. Men i mitt inre målade jag upp bilder av hur det skulle kunna bli… M försäkrade mig dock om att han faktiskt ville åka, och att han varit där tidigare och överlevt utan större men. Alltså förberedde jag mig på att åka, trots lönehelg och november (alla vana Ullaredsbesökare inser genast att den kombinationen kan vara mindre lyckad…)
Klockan ringde strax efter tre i morse, och jag skuttade (hmm… det var kanske sanning med modifikation, men det LÄT bra, medge det!) ur sängen, laddad till tusen. Kaffet bryggdes medan jag duschade, och M bredde smörgåsar som vi (likt vana Ullaredsbesökare…) skulle äta på vägen upp. Vännen K anslöt vid fyratiden, och en kvart senare begav vi oss av. Jag var smått euforisk av att äntligen vara på väg… Och det blev verkligen en kanondag! Visst, det var galet mycket folk och jag fick upprepa mitt mantra ”tålamod är en dygd” mer än en gång, då hetsiga tanter försökte köra över mig i jakten på billigt schampo. Men både jag och M var på gott humör, och blev glatt överraskade mer än en gång över allt vi hittade. Star Warsgrejer fanns det t ex gott om, så det blev en hel del olika saker inköpta på det temat. Vi hann även med att stanna i Skeppshult på vägen hem, för ytterligare lite shopping.
Det som kunde blivit en relationskris för somliga, blev alltså istället en jättetrevlig utflykt. Nu ligger dock sambon utslagen på soffan, det tog nog på krafterna att hålla jämna steg med shoppingmästarinnan