Jag tycker att det här med facebookvänner är ett spännande fenomen… Ena dagen har man hur många som helst, nästa dag har antalet sjunkit till synes utan anledning. Ok att en del utländska ”låtsasvänner” plockar bort en, man kanske bara varit vänner pga något spel som man inte längre tycker är kul. Själv plockar jag sällan bort folk, då får de allt ha gjort något hemskt mot mig. Alltså får de där låtsasvännerna vara kvar, tills de eventuellt plockar bort mig. Men de där personerna man känner i verkligheten, som man tyckte om och trodde var riktiga vänner – när de försvinner är det mer en gåta… Uppenbarligen var de inga verkliga vänner och då kan man ju lika gärna vara utan dem. Men lite trist känns det såklart ändå, jag värdesätter människor jag tycker om även om jag har världens mest hektiska liv med jobb och familjeliv och därför inte alltid har tid eller ork att höra av mig stup i kvarten. Ja ja, bäst att inte grubbla för mycket på detta utan istället bli varm över den omtanke som andra visar, t ex världsbästa väninnan M som hjälper mig att bröllopsplanera eller underbara kollegor på fritids :D