Nu var det ett tag sedan jag tog mig tid att blogga. Livet rusar på i en rasande fart och det finns hela tiden något att göra som verkar viktigare än att fastna vid bloggen. Men nu är det långledigt från jobbet, och vi har för närvarande bara fyra barn hemma så då hinner man ju med ett och annat. Vad har då hänt sedan sist?
Vi har fortsatt bröllopsplaneringen, nu verkar de flesta pusselbitar ha fallit på plats. Jag har inhandlat allt jag behöver ha på mig på den stora dagen (allt från klänning till underkläder och halsband…), M har köpt sig en ny kostym och slips, tjejernas kläder är färdiga, bordsdekorationer, ljusstakar och annat är delvis klart. Inbjudningarna har blivit färdiga, och idag gjorde jag klart placeringskorten (lite tidigt ute kanske, men man vet aldrig om man hinner senare…). Som ni förstår har det blivit en hel del shopping på sistone. Det för mig osökt in på ett nytt ämne…
Vi har ju fått ett nytt köpcentrum i stan, ”Grand Samarkand”. Jag tillhör egentligen de där människorna som älskar att gå på stan, alltså vanliga centrum. Det är en underbar känsla att strosa runt och titta i butiker, fika lite och bara njuta av vädret när solen skiner. Då känner man inte för att befinna sig inomhus i ett nybyggt handelskomplex. Men… Jag måste säga att Grand Samarkand är otroligt trevligt! Dels finns det butiker där som man tyvärr inte erbjuds i centrum, och dels så är det gratis parkering. Inte för att jag är snål, men 18 kr i timmen (som det kostar i centrum) är hutlöst mycket pengar att ta betalt av dem som vill spendera sina pengar i city. Det talas så fint om att vi är Europas grönaste stad, och politikerna tycker att man kan cykla eller åka buss vart man än ska. Jag kan hålla med till viss del, bor man inne i Växjö kan man gott åka buss eller cykla de flesta sträckor, men vi som bor tre mil från stan har inte den möjligheten hur gärna man än skulle vilja bidra till att göra världen lite grönare. Som det är nu varvar jag mina citybesök med shoppingturer på Grand Samarkand, båda alternativen har ju sina fördelar.
På sistone, när jag varit runt på mina shoppingturer, har jag sett ovanligt många jag känner/känner igen. Det är nästan lite märkligt, ibland kan man ju gå i timmar utan att se någon som verkar bekant. Men de senaste fem gångerna jag varit på shoppingtur har det fullständigt drällt av bekanta ansikten. Allt från söta och trevliga barn på skolan till långbenta och stortandade typer som beklagligt nog fötts med både personlighet och utseende emot sig (ja jag vet att jag ska vara snäll, det är synd om alla dumma människor…). Det verkar hur som helst som att nästan alla bestämt sig för att shoppa loss i vårvärmen, och det är ju trevligt. Mer shopping åt folket! 