Det är ju galet länge sedan jag tog mig tid att blogga! Jag har dock en del att skylla på… Först var det otroligt hektiskt på jobbet, då närmsta kollegan blev sjukskriven lite hastigt efter en operation. Just då kändes det lite grann som att hela världens ansvar föll på mina axlar (men givetvis var det mest synd om kollegan, jag var ju frisk och hon hade ont, så missuppfatta mig inte). Det var hur mycket som helst som skulle organiseras och göras innan skolavslutningen, och även om mina underbara kollegor ställde upp och hjälpte mig så mycket det bara gick så höll jag på att stressa sönder. Men det var bara att koppla på leendet och tålamodet i barngruppen trots att jag var uppstressad, där låg min högsta prioritet, barnen i klassen kunde ju inte hjälpa att situationen var som den var, och de förtjänade såklart allt fokus och optimism inför sitt livs första skolavslutning. Väl hemma grät jag i M:s trygga famn för att det var lite för mycket… Utan M:s stöd och kollegornas omtanke hade jag nog inte rett ut det.
Men sedan kom sommaren på allvar, innehållandes både det ena och det andra. En lördag blev jag ”kidnappad” av fem underbara väninnor, som såg till att jag fick en möhippa som sent ska glömmas 
Efter att ha fått en suspekt klänning på mig (liknade mest en tulpan, alternativt biltvätt) samt guldkrona och myggnätsslöja blev jag påtvingad en ögonbindel. Ledd av vänliga händer fördes jag från Grand Samarkand till en bil. Sedan en bil till och en tur genom både rondeller och skog. När jag fick ta av ögonbindeln igen blev jag inte så lite förvånad över att upptäcka att jag hamnat på altanen hemma hos gode vännen K. Där serverades champagnefrukost, jordgubbar, choklad och pastasallad. Sedan var det dags för olika uppdrag på stan. Tur att jag hunnit få i mig både skumpa och cider, att antasta främlingar på stan ligger väl inte riktigt i min natur annars… Det skulle tas kort, skrivas på mig etc. Efter det promenerade vi bort till minigolfbanan för en rafflande omgång bangolf. Så fort jag misslyckades med en bana fick jag genomföra hemska uppdrag. Hu! Därefter åt vi god mat på Akropolis, och sedan var det dags för nya uppdrag. Kvällen avslutades med en mysig pratstund hemma hos K igen. Även om vissa moment var lite jobbiga (uppdragen och så…), kände jag mig väldigt glad hela dagen, och framför allt tacksam över vilka underbara och fina väninnor jag har! Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig!
Sedan var det dags att jobba en vecka på sommarfritids. Vi var ca 13 personal på 45 barn – man kände sig en aning överflödig kan jag säga! Men eftersom mina egna barn var hos sin pappa, och jag dessutom vill förlänga semestern så jag kan vara ledig fram till bröllopet, passade det bra att jobba en vecka längre. Vädret var ljuvligt och jag träffade många härliga människor!
Sedan kom ledigheten, och med den det ostadiga vädret… Men vi har ändå haft det ganska bra. Första semesterveckan var det bara M och jag här hemma, då passade vi på att fixa lite med huset. Sedan fick vi hem alla fina barn, och det har badats, fikats, tältats och åkts på marknad. Idag är M på sin svensexa, så honom får jag väl inte se förrän någon gång i natt.
Om två veckor är det den stora dagen, och nu börjar t o m jag bli nervös. Inte så mycket för själva vigseln i sig, med att folk ska titta på mig och så, utan mer kring allt det praktiska. Man vill ju att allt ska klaffa! Och jag gör lista efter lista på saker att göra, att shoppa, att komma ihåg… Och ändå lär jag glömma en del :/ Men troligtvis blir det en helt underbar dag tillsammans med de finaste och bästa utav våra vänner! Dessutom är det en del härliga föräldrar från mitt jobb som antytt att de kanske tänker komma förbi och titta på vigseln. Det skulle förgylla dagen mer än de anar…
Nä, nu är det nog dags att runda av blogginlägget för den här gången, så jag kan återgå till planering, fix och allmän hysteri