Mias blogg

Suck… Så var vi där igen… Varför måste alltid exet använda barnen som vapen för att försöka komma åt mig? Efter ännu ett otroligt korkat samtal med karln frågar jag mig än en gång vad vitsen är med att straffa sina barn bara för att bråka med deras mamma?

Men för att ta allt från början… En reporter från Smålandsposten ringde mig idag, då hon fått ett tips (förmodligen från en av mina kollegor) om mitt och M:s bröllop. Vi ska ju gifta oss på skolan där jag jobbar, eftersom det var där vi träffades första gången. Det tyckte reportern verkade som ett bra uppslag för ett reportage, så hon ville gärna komma hem till oss och göra en intervju. Jag började tänka högt om tider som passade ”hmm… Då har vi alla barnen, då är vi barnlediga, då har vi bara fyra barn…” etc, och när reportern förstod att vi hade sju barn sammanlagt tyckte hon att det allra roligaste förstås vore om alla barnen fick vara med på bild i tidningen också. Mina barn är hemma i skrivande stund, och jag berättade för dem om förslaget. De blev eld och lågor, det här med att få vara med i tidningen är STORT för små barn! (Okej då, för en gammal mamma med…). Kruxet är bara att barnen ska till sin pappa imorgon kväll, och stanna till nästa tisdag.

Jag ringde för att höra om det gick bra att han lämnade dem redan på söndag kväll (jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att han skulle säga nej). Han svarade inte men ringde upp en stund senare. Jag förklarade läget, och berättade att barnen hemskt gärna ville vara med i tidningen. Han kontrade med att det gick bra, ifall det räckte att han hämtade dem på onsdag kväll istället för imorgon. Normalt sett har jag slutat att lägga värderingar på alla gånger han väljer bort barnen, vill han inte träffa dem så kan jag bara beklaga. Men just den här onsdagen har jag galet mycket inbokat – jag ska prova in brudklänningen, leta tiara till bröllopet (har bestämt mig för att ha det), handla en överfull kundvagn med saker inför bröllopet (all dryck, bakingredienser så jag kan baka torsdag-fredag, duk, glas, uppläggningsfat, smink etc…) samt planera ihop med gode vännen K som ska hjälpa till under bröllopet med lite allt möjligt. Jag förklarade alltså för barnens pappa att det inte var av illvilja som jag hade svårt att behålla barnen en dag extra, men att jag hade väldigt mycket inbokat inför bröllopet. Då kontrade han med att han minsann inte tänkte köra hem barnen så att de kan vara med i tidningen. Han var lika cynisk, otrevlig och kall som vanligt.

Efter att ha lagt på kände jag både ilska, ledsenhet och frustration (jag menar, vilken normal pappa använder barnen som slagträ gentemot mamman?) men faktiskt även en underbar känsla av att jag ju faktiskt i alla fall slipper bo med en så pass inbilsk och egoistisk person längre. Jag pratade med barnen och förklarade läget – pappa tänkte inte köra hem dem på söndag. Först blev de jätteledsna, men sedan kom de på en lösning: ”Men då kan vi väl bara strunta i att åka dit?” Jag kan inte klandra barnen för den reaktionen, även om jag såklart känner att det är hemskt att deras pappa straffar ut sig själv på det här sättet. Jag skickade i alla fall ett sms om att jag för barnens skull kunde tänka mig arrangemanget onsdag – söndag (jag kan kanske hitta barnvakt så att jag kan göra mina ärenden ändå på onsdag, eller så får jag skjuta upp det och hamna i lite tidsnöd, det ordnar sig bara barnen får vara med i tidningen som de vill). Jag fick svaret att han hämtar dem imorgon kl 18. Då skrev jag tillbaka att huvudsaken är att de lämnas tillbaka på söndag, och att han annars kan välja att bara ha det vanliga helgumgänget fredag – söndag (som det är denna helgen i vilket fall som helst). Jag fick naturligtvis inget svar. Det är som vanligt som att hälla vatten på en gås, det verkar som att allt som rör barnen bara rinner av honom och hamnar i ett arkiv för ointressanta saker.

Nu försöker jag ta det lugnt, släppa ilskan och frustrationen och istället fokusera på allt roligt framöver – intervju, bakande, bufféförberedelser och framför allt: bröllopet då världens snällaste, finaste och mest underbara man ska bli min