Mias blogg

Jag är en person som uppskattar vackra saker och ting, särskilt när det gäller heminredning. Jag kan tillbringa timmar i butiker med mer eller mindre nödvändiga inredningsprylar, och har inga som helst problem med att drömma mig bort i olika ”hemma hos”-reportage i allt från dagstidningarnas söndagsbilagor till IKEAs medlemstidningar. Det finns många visioner och planer i min hjärna om hur jag skulle vilja ha det… Men just nu känns det som att jag är fast någonstans i tvätt-, disk- och falukorvsträsket. De vardagliga sysslorna tar så ofantligt mycket tid så jag hinner liksom aldrig fram till själva inredningsbiten. Bara att få ordning på tvätten i en niopersonersfamilj är ett heltidsarbete. Nu menar jag absolut inte att gnälla – jag älskar mitt liv och alla de fina människor som ingår i vår stökiga familj. Men samtidigt så längtar jag efter att få lite mer ordning här hemma. Som det är nu får jag nästan lite panik när vi får oväntat besök, jackor och kängor ligger huller om buller i hallen, diskberget tornar upp sig i köket och tvätthögarna ser ut att kunna anfalla vilken minut som helst (tack och lov är det mest högar med ren tvätt, att slänga in i tvättmaskinen brukar alltid hinnas med…) Jag har försökt engagera barnen lite mer i vissa sysslor, men ibland orkar man faktiskt inte tjata på sju personer hur mycket som helst…

Huset vi bor i är gammalt, ”lantligt” och mysigt så här finns helt klart potential att skapa drömhemmet. Jag vet exakt hur jag skulle vilja ha det – vitt, luftigt och vackert. Det saknas varken idéer eller saker för att åstadkomma det jag vill (och alla ni som undrar varför jag skriver ”jag” hela tiden och inte ”vi” – M bryr sig väldigt lite om heminredning, och har vid upprepade tillfällen sagt att jag gärna får göra vad jag vill med den biten). Det största bekymret just nu, när det gäller att få lite mer ordning på saker och ting är att vi äger alldeles för många prylar. Jag är absolut väldigt medskyldig till detta, det finns ett oräkneligt antal flyttkartonger ståendes i huset som väntar på att packas upp ”en vacker dag”. Men när ska den där vackra dagen komma egentligen? När ska jag inse att gardinerna från -97 som inte har varit uppackade sedan dess inte behöver ligga i en kartong och ta plats? Och de gamla gummistövlarna i storlek 22, varför har jag släpat med dem i flytt efter flytt? Kan någon svara på varför jag har kartonger fyllda med böcker som jag inte ens tyckte om att läsa första gången? Och vad ska jag ha sju ostkupor till? Förrförra torsdagen var jag hemma och vabbade, och passade då på att rensa ut mitt Tupperwareskåp. Tupperware är näst intill heligt för mig, jag älskar många av mina fina plastprylar Men inte ens jag kan komma på vad jag ska ha två spritsbollar, fem silikonformar (av snarlik modell) eller tre brödboxar (med kondensfilter) till… Alltså var det läge att rensa ordentligt! Jag lyckades fylla två kartonger och mer därtill med plast som jag faktiskt inte kunde försvara att jag hade kvar i skåpen. Eftersom det var glassbilstorsdag kunde bästa N få botanisera bland prylarna och få med sig en hel del av det jag inte hade plats för längre (som t ex ett illblått tacofat och någon slags mojäng som man kan tillverka grönsaksstavar med). Efter att ha adopterat bort lite andra prylar med har jag nu bara kvar en kartong med överflödig plast (så hojta till om du behöver ha en brödbox med kondensfilter eller en vitlöksgömma eller en silikonpajform eller……. Ja, ni fattar!) Problemet med det hela är nu bara den där förbaskade kartongen som står i vägen, så länge plasten låg illa inslängd i ett skåp bakom en stängd lucka, så såg man ju inte kaoset. Häromdagen började jag dessutom sortera in min servis i skåpen, med följd att den andra åkte ner i en låda som nu står strategiskt placerad mitt i köket framför grytskåpet…

På torsdag kommer tack och lov en container som vi hyrt hit! Åååå vad jag ska rensa i röran, sortera och slänga! Det ska bli helt underbart! Egentligen är jag emot att slänga fullt fungerande och fina saker, så jag ska försöka skänka fina kläder och saker till Kupan eller liknande, men en sak är i alla fall säker: Nu ska det ut från huset!!! Adjö till kaoset och Välkommen till mitt (vårt!) vackra, genomtänkta och välplanerade hem! Återstår bara att se hur lång tid det kommer att ta………… Vi hörs igen typ år 2023