Alla som känner mig lite vet att jag tillhör de flitiga Facebook:arnas skara. Jag tycker att FB är ett fantastiskt fenomen som gör att man kan få kontakt med personer man kanske inte träffat på många år. Som den sociala varelse jag är uppskattar jag även möjligheten att lära känna nya vänner via detta forum. Men precis som med allt annat finns det såklart en baksida också. Allt är givetvis inte bra med FB, men det beror kanske mest på personerna som använder sidan. Om folk använder FB för att tala illa om andra eller till direkt mobbning så är det inte FB:s fel. Personer med mindervärdeskomplex och självhävdelsebehov finns överallt, och utnyttjar alla kanaler för att få fram sitt budskap, så jag anser inte att man kan lasta FB för att användarna gör bort sig. Istället fokuserar jag på det jag tycker är bra med FB.
I dagens hektiska samhälle glömmer man lätt bort att ringa och kolla hur kompisarna har det, (eller så hinner man helt enkelt inte). Då kan man i alla fall skriva en liten rad på FB för att visa omtanke. Sist jag fyllde år fick jag över 80 hälsningar från olika FB-vänner, och det kändes fint. Nu när jag är hemma och är sjuk är det många som skickat ”krya-på-dig”-hälsningar, och den omtanken värmer. Är man en social person (som jag) så är det dessutom lite intressant att veta vad folk pysslar med. Jag tillhör inte dem som stör sig på ”nu ska jag dricka kaffe”-statusar. Det är väl trevligt att folk tar sig tid att skriva en rad eller två om sitt vardagliga liv också, och inte bara om stora och sällan förekommande, extraordinära händelser…
Kärleksbrev av den gamla sorten är det inte många som tar sig tid att skriva idag, men några vackra ord på FB kan förgylla en hel dag, anser jag. Nu vet jag att det finns de som inte alls gillar folk som är puttinuttiga mot varandra på FB, och det måste man naturligtvis inte göra. Alla är olika, och uttrycker givetvis känslor på olika sätt. Själv blir jag jätteglad när min M skriver något fint till eller om mig, det värmer lite extra faktiskt att han liksom bekräftar sina känslor för mig ”offentligt”. ”Ja men säg det till henne istället” kanske någon invänder, och vet ni – det gör han faktiskt också! Det finns ett bibliskt uttryck som lyder ”av hjärtats överflöd talar munnen”, och jag tror att det är precis så. Jag är fortfarande så galet kär i M så jag kan inte låta bli att tala om för honom hur fantastisk han är. Och när jag då ska skriva något på FB så är det lätt hänt att mina känslor för M lyser igenom där också. Är det liksom inte det som är lite meningen med ens logg, att den ska spegla vem man är och vad man gör? Jag tror naturligtvis inte att de som inte skriver söta saker i sin logg inte har känslor för sin partner, missförstå mig rätt. Men om man är en sådan där romantisk person som inte kan låta bli att vara lycklig och tacksam varenda minut för att man träffat den rätte, då är det kanske inte så konstigt att det även syns i ens logg. Det är precis som med ens hem, de saker man har och tycker är vackra avspeglar till viss del vem man är (och mitt hem är fyllt av små hjärtan och romantik…). Det viktiga i sammanhanget är ju ändå att man inte glömmer bort att leva i verkliga livet också, och att visa sin uppskattning även där. Och sedan måste jag medge att det är lite roligt att överdriva det puttinuttiga ibland, bara för att man vet att en del mindre humoristiska typer har ont av det (sådana som tror att vi sitter hela kvällarna vid varsin dator och kommunicerar via dem istället för att prata…) 
Något annat som jag kan fascineras över när det gäller FB är det här med blockeringar. Om man blockerar någon (eller blir blockerad) så slipper man helt plötsligt se den personen på sin dator! Fantastiskt! Tänk om det fungerade så i verkliga livet… Själv har jag bara blockerat två personer på FB, den ena var en kille från ett annat land (jag skriver inte vilket, eftersom det inte har något med det hela att göra) som ville ha en svensk flickvän. Han lade till mig som vän när jag spelade ”Arena” (ett väldigt socialt spel), men efter att ha inlett exakt samma konversation tre gånger i rad på chatten fick jag nog (det hela gick ut på att han ville vinna min kärlek, vilket jag förklarade redan första gången var en omöjlighet). Den andre var en man från en småländsk liten ort, som fick psykbryt över att jag inte hade tid att chatta med honom dygnet runt (när jag skrev ”BRB” i en konversation flippade han ur totalt och ansåg att jag kränkt honom…) Jag blockerar alltså inte vem som helst, bara folk som beter sig märkligt sådär så att man får rysningar i hela kroppen. Däremot har jag ju märkt att en och annan blockerat mig, t ex tre personer som var omnämnda i mitt ”Snuttigullgull”-inlägg här på bloggen, och det tar jag som en stor komplimang. Att bli blockerad för att man vägrar låta folk behandla en illa är ju inget man blir ledsen för, snarare bekräftar det inläggets korrekthet 
Så alla mina fina FB-vänner: Fortsätt att skriva om ert kaffedrickande, husrenoveringar, sjukdomar och känslor! Jag läser mer än gärna om att ni varit och storhandlat eller tränat! Tack för att ni låter mig vara en liten del av era liv
Särskilt med tanke på att han refererar till mig som ”Snuttigullgull”. Jag hade ingen aning om att han tyckte att jag var så himla go och söt…
